Etikettarkiv: säga nej

Första dagen på nya året

Den här 1 januari går nog inte till historien som en av de bättre i vår familj. Snarare tvärtom. Mini-mannens utbrott när han inte får som han vill och vi säger nej har återkommit i förnyad styrka. Igår hade han ett längre. Idag har han haft ett långt och två kortare episoder. Skriker och gråter och dreglar och snorar så att han knappt kan andas och är så arg så arg i hela sin lilla kropp. Asjobbigt är det. Vi pendlar mellan att låta honom vara och försöka trösta men inget av det funkar på en gång utan man får vänta ut attacken. Mellan utbrotten kan han vara världens goaste. Sån som man vill att han alltid ska vara. Läggningen idag ska vi inte prata om heller. Han somnade 21.58 och då var han illpigg ända tills han slocknade på några sekunder. Jag har skrivit det förut va – oh ljuva småbarnsliv!

Nu är i alla fall lillebror välkommen ut till livet utanför livmodern precis när som helst. Jag ser gärna att han kommer innan 15 januari men räknar med att gå över tiden denna gången också.

Gonatt på er!

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/764/74303847/files/2015/01/img_8813.png
Så jobbig och så göllig på en och samma gång.

Annonser

Att leva med en snart-22-månaders

Jag och mannen säger till varandra varje dag hur göllig mini-mannen är och det har vi gjort sen han föddes. Och sen brukar vi använda lite andra ord också. Vi säger ofta att han är stor. För att han är det. En stor liten kille på en och samma gång. Och att han är cool. Och rolig. Och jobbig. Och fantastisk. Och underbar. Han får oss att både skratta och sucka varje dag.

IMG_8402.JPG
Annars är livet med en snart 22 månader ung liten man såhär:
– han har svårt att acceptera att vi säger nej. Slänger sig och får utbrott.
– samtidigt är han gosigare nu. Kramas, pussas och visar tillgivenhet på ett annat sätt än innan.
– han pratar fortfarande inte många riktiga ord men är mer verbal hemma på sitt eget sätt. Däremot förstår han mycket mer av vad vi säger och lär sig fort.
– han äter bra, men bara det han själv vill. Pålägg till macka, alla grönsaker och såser/grytor går bort. Det är mest bara potatis, ris och pasta men han verkar nöjd med sin ”diet”. Han dricker okej och ääääälskar att dricka ur vinglas precis som sin far. Och han är en riktig godisgris….
– han är väldigt blyg mot andra. Även folk han ”känner”. Han behöver lite tid på att känna in omgivningen innan han slappnar av. Gömmer sig bakom oss, tittar ner och håller upp händerna som skydd.
– han äääääälskar bussar. Vi har åkt buss minst en gång i veckan ett tag och då är han som ett ljus. Men. Så fort vi går av blir han otröstlig och det räcker att en buss kör förbi för att han ska börja gråta. Bara på väg till förskolan ser vi 2-3 bussar så det blir en del gråt.
– han är lite lurig och full i fan. Gillar att springa och klättra och göra sånt han vet att han inte får.
– bilar och fordon är fortfarande hans grej. Han pillar och undersöker fortfarande men nu kök han mer runt sina bilar än vad han gjort innan. Runt saker. Upp och ner för saker. Och så puttar han iväg dem.
– vi är inne i en kass sova-ensam-period. Han vägrar spjälsängen och vi har inte köpt en större säng ännu utan fixar det när han får nytt rum. Det blir så fort vi hinner göra i ordning bokrummet men innan jul i alla fall. Inatt provar vi gästsängen direkt på golvet men annars sover han nästan bara mellan oss. Han är pigg vid läggning och vill inte alls sova.
– duscha har blivit en ny favorit. Innan grät han bara men nu älskar han det. Bada är fortfarande kul och det är skönt att kunna växla.

Det är roligt att vara mamma till en större kille och jag saknar inte bebistiden för fem öre. Hade gärna hoppat direkt till 2-årsdagen med lillebror men ska nog kunna njuta av att göra allting en gång till ändå.

IMG_8391.JPG