Etikettarkiv: utbrott

Gråa hår


Förstår mer och mer hur lätt vi haft det med mini-mannen. Hur ”enkel” han har varit och fortfarande är. Hur lite han trotsar. 

Micro-mannen är….inte lika enkel. Trotsar redan. Och ger mig gråa hår. Han kan själv. Allting. Och ska bestämma. Det är ”inte den” och ”hade den” mest hela tiden. Han vill välja kläder själv. Han vill klä på sig själv. Han vill ha allt J redan har. Imorse bröt han ihop för att han inte fick ha på sig pyjamas till förskolan. Och hans utbrott håller i sig länge. Det har de kommenterat på förskolan också. Det går inte att lura eller avleda honom utan han surar minsann. Och visar tydligt att han inte är nöjd. Oh myyyy. Det blir en tuff tid framöver för vi kan inte ge oss och låta honom bestämma allt utan måste lära honom. Sätta rätt gränser. Men. Låta honom få som han vill ibland. Ser till att alltid förklara för honom varför det blir nej. Varför han inte får bestämma. Varför han inte kan ta saker från någon annan. Pjuh. 😍☺️

Annonser

Semestermåndag


Igår hade vi gamla grannar och deras barn på besök här hemma och då passade jag på att syskonmatcha. Och när jag väl gör det vill jag gärna få till en bild på mina gölliga små killar men det gåååår ju inte just nu. Sitta still, vara glad, inte bli suddig och titta in i kameran samtidigt är en omöjlig ekvation. Tillslut blev det någon bild där båda tittar på tv bara. Suuuuck. 😁😍

Idag inleddes min semester officiellt eftersom jag inte behövde gå till jobbet imorse. Vi har mjukstartat med att hämta hem alla kläder från förskolan inför avdelningsbytet till hösten. Sen var det meningen att vi skulle vaccinera oss mot tbe men där vi var vaccinerade de inte barn under 2 år så det får bli en annan dag. 

Annars då? Jo… Helt plötsligt har mini-mannen börjat med väldiga trotsutbrott. Han har alltid varit så lugn och fin innan. Visst har han trotsat han också men i korta perioder och utan större riktiga utbrott. Men nu fattar jag vad alla andra har pratat om. Jösses vilken vilja. Eller vilka olika viljor som finns i den lilla kroppen rättare sagt. Han vet inte vad han vill och efter ett tag har han glömt varför han blev arg och ledsen från början men skriker ändå och blir sååååå upprörd. Bara att vänta ut det innan vi kan trösta, prata igenom det och bli kompisar igen. Om vi är konsekventa hooooooooppas jag att det inte håller i sig så länge utan att det är en kortare fas som tidigare men räknar med att det kan ta tid. 


Bryta trenden

   
Vår rutin efter förskolan är att vi går hem och när vi landat hemma vid 14.30 äter vi mellanmål. Sedan brukar vi antingen gå ut och leka eller stanna inne (döhhh, rätt självklart att det var alternativ två…). Väldigt ofta får Mini ett utbrott när vi ska ta av oss ytterkläderna och tvätta händerna. Mer än en gång har jag klätt av en vilt protesterande J. Det spelar ingen roll att jag förklarar att vi ska gå ut efter fikat, han trilskas ändå. Jag tänker att det är en kombination av trots och hunger. För han äter ju inte allt och vissa dagar blir det bara knäckebröd till lunch när han är på förskolan. Inte konstigt om han har kort stubin när magen ekar tom. (Men utbrotten kommer nör han har ätit också så det beror inte bara på det.) 

Idag provade jag att fixa fika innan hämtningen och sedan äta på gården istället för att mellanlanda hemma. Det blev succé. Vi fikade länge och stannade ute ända till strax innan 17 och lekte och röjde och J var strååååååålande glad hela eftermiddagen. Vet inte varför jag inte gjort så förut. Mest av bekvämlighet antar jag. När jag ammade satt jag såklart gärna i soffan och brukade passa på innan vi gick ut igen. Nu är det lättare att mata Micro i matstolen. Men det gåååår ju att mata honom i vagnen också och det här ska vi definitivt göra till en vana så länge det fortfarande är ljust ute. 

  
 


Första dagen på nya året

Den här 1 januari går nog inte till historien som en av de bättre i vår familj. Snarare tvärtom. Mini-mannens utbrott när han inte får som han vill och vi säger nej har återkommit i förnyad styrka. Igår hade han ett längre. Idag har han haft ett långt och två kortare episoder. Skriker och gråter och dreglar och snorar så att han knappt kan andas och är så arg så arg i hela sin lilla kropp. Asjobbigt är det. Vi pendlar mellan att låta honom vara och försöka trösta men inget av det funkar på en gång utan man får vänta ut attacken. Mellan utbrotten kan han vara världens goaste. Sån som man vill att han alltid ska vara. Läggningen idag ska vi inte prata om heller. Han somnade 21.58 och då var han illpigg ända tills han slocknade på några sekunder. Jag har skrivit det förut va – oh ljuva småbarnsliv!

Nu är i alla fall lillebror välkommen ut till livet utanför livmodern precis när som helst. Jag ser gärna att han kommer innan 15 januari men räknar med att gå över tiden denna gången också.

Gonatt på er!

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/764/74303847/files/2015/01/img_8813.png
Så jobbig och så göllig på en och samma gång.


Att leva med en snart-22-månaders

Jag och mannen säger till varandra varje dag hur göllig mini-mannen är och det har vi gjort sen han föddes. Och sen brukar vi använda lite andra ord också. Vi säger ofta att han är stor. För att han är det. En stor liten kille på en och samma gång. Och att han är cool. Och rolig. Och jobbig. Och fantastisk. Och underbar. Han får oss att både skratta och sucka varje dag.

IMG_8402.JPG
Annars är livet med en snart 22 månader ung liten man såhär:
– han har svårt att acceptera att vi säger nej. Slänger sig och får utbrott.
– samtidigt är han gosigare nu. Kramas, pussas och visar tillgivenhet på ett annat sätt än innan.
– han pratar fortfarande inte många riktiga ord men är mer verbal hemma på sitt eget sätt. Däremot förstår han mycket mer av vad vi säger och lär sig fort.
– han äter bra, men bara det han själv vill. Pålägg till macka, alla grönsaker och såser/grytor går bort. Det är mest bara potatis, ris och pasta men han verkar nöjd med sin ”diet”. Han dricker okej och ääääälskar att dricka ur vinglas precis som sin far. Och han är en riktig godisgris….
– han är väldigt blyg mot andra. Även folk han ”känner”. Han behöver lite tid på att känna in omgivningen innan han slappnar av. Gömmer sig bakom oss, tittar ner och håller upp händerna som skydd.
– han äääääälskar bussar. Vi har åkt buss minst en gång i veckan ett tag och då är han som ett ljus. Men. Så fort vi går av blir han otröstlig och det räcker att en buss kör förbi för att han ska börja gråta. Bara på väg till förskolan ser vi 2-3 bussar så det blir en del gråt.
– han är lite lurig och full i fan. Gillar att springa och klättra och göra sånt han vet att han inte får.
– bilar och fordon är fortfarande hans grej. Han pillar och undersöker fortfarande men nu kök han mer runt sina bilar än vad han gjort innan. Runt saker. Upp och ner för saker. Och så puttar han iväg dem.
– vi är inne i en kass sova-ensam-period. Han vägrar spjälsängen och vi har inte köpt en större säng ännu utan fixar det när han får nytt rum. Det blir så fort vi hinner göra i ordning bokrummet men innan jul i alla fall. Inatt provar vi gästsängen direkt på golvet men annars sover han nästan bara mellan oss. Han är pigg vid läggning och vill inte alls sova.
– duscha har blivit en ny favorit. Innan grät han bara men nu älskar han det. Bada är fortfarande kul och det är skönt att kunna växla.

Det är roligt att vara mamma till en större kille och jag saknar inte bebistiden för fem öre. Hade gärna hoppat direkt till 2-årsdagen med lillebror men ska nog kunna njuta av att göra allting en gång till ändå.

IMG_8391.JPG


Kan inte ta ett nej

Vet inte om det är trotsåldern som smygstartar lite eller om det är en fas mini-mannen går igenom men han har börjat få fler och värre utbrott när man säger nej. Lite har han protesterat innan också men inte som nu. Gråter hysteriskt och slänger sig på golvet. Typ. Han blir så upprörd att jag är rädd att han ska skada sig själv ibland. Nej måste vi säga för att lära honom och egentligen borde han väl få ligga och gråta men han brukar slänga sig handlöst mot mig också för att jag ska trösta/ge efter. Ibland går det att avleda och få honom på andra tankar men ibland hjälper ingenting. Hoppas att detta går över fort…

IMG_8356.JPG
Idag gick det bra att handla med honom men annars är det en högriskutflykt numera….