Som en dröm

Nästan varje gång vi varit iväg någonstans med mini-mannen har han en bra sovperiod när vi kommit hem igen. Rhodos-resan är inget undantag. De tre senaste nätterna har han sovit hela natten i sin egen säng utan att ge ett ljud ifrån sig. Får typ smyga in och kolla att han andas, så tyst är han. Med vattkoppor, feber och annat gnäll nu på sistone har det annars blivit standard att han hamnar mellan oss fram på småtimmarna så att han sover själv hela natten känns helt fantastiskt. Och just att han inte ens vaknar och gnäller efter napp någon gång under natten är helt overkligt.

Det är helt sjukt vilken skillnad det blir i sömnkvalité för egen del. Bara det att inte bli väckt av honom när som helst under natten utan vaknar jag till är det av mig själv. Och att slippa ha honom sovande/ålande/fäktande/gurglande/krafsande i mitten av sängen gör under för hur pigg jag känner mig. Istället för att sova lätt, beredd på att vakna kan jag verkligen sova som en död. Hoppas hoppas att detta kan hålla i sig (till nästa sjukdomsperiod i alla fall)…