Alltså. När jag var liten fanns ju inte digitalkameror och smartphones. Nänänä. Kamera med 24- eller 36-bildersrulle var det som gällde. Först hade jag en kamera där man fick skruva fram efter varje bild till nästa men sedan avancerade jag till en som spolade fram sig själv. Och med bara 36 bilder på rullen kunde man inte ta hur många kort som helst. Nänänä. Ett kort och hoppas på det bästa var det som gällde. Herregud.
Det här med att kunna ta hur många bilder som helst är verkligen en lyx. Och jag gör ofta det. Tar 10-15 kort. Bilderna ovan är från i morse när mini klädde på sig. Tänker att jag ska ha en klä-på-mig-själv-sida i hans fotobok och försöker fota honom så att jag får lite att välja på, olika dagar, olika kläder och olika ställningar. Sedan brukar jag kolla igenom bilderna ganska direkt och ta bort i alla fall hälften eller mer, typ de som blir suddiga eller dåliga. Till slut är det ändå bara en bild jag använder om jag ens gör det och jag ser inte meningen med att ha massor av halvkassa bilder som tar plats. Så jag rensar hela tiden. Tror inte att alla gör det dock.
Men vilken grej det är egentligen. Förr kom man hem från en semester med 36 eller kanske 72 bilder och ni kan man utan problem ta flera hundra….
Jennys pysventil 