Vill börja med att säga att Jacks mormor och farmor som läser detta inte behöver bli oroliga nu. Allt är fint, men vi var på barnakuten igår.
Jack somnade som vanligt men vaknar och gråter strax innan 20.30. I vanliga fall är det bara att stoppa in nappen igen och så somnar han om. Inte igår. Hans gråt blev bara mer hysterisk. Plockade upp honom i famnen vilket definitivt brukar lugna honom. Inte igår. Han gråter och gråter och gråter och liksom rosslar i andetagen och det låter som om han kväljs, men han kräks inte. Ropade på R som också kommer upp. Jack bara gråter och gråter. Blir röd i ansiktet och nästan hyperventilerar så att han inte får luft. Då hade han två styck oroliga föräldrar vill jag lova. Efter evighetslånga och många minuter lugnar han sig men hickar fortfarande av gråt. Vi går ner med honom till vardagsrummet. Båda två känner att något är fel. Dividerar om vi ska åka till akuten eller ringa sjukvårdsupplysningen. Då börjar mini-mannen gråta hysteriskt igen. Vi bestämmer oss för att åka till akuten.
På väg dit lugnar Jack ner sig och blir typ glad igen. Vi funderar på att åka hem, men väljer att ändå fortsätta. Hur kan det bara gå över? Tänk om vi åker hem och det händer igen? Jag tycker att vi är rätt lugna och avslappnade som föräldrar i vanliga fall. Men nu kände båda att något inte var som det skulle och när han knappt fick luft….Eftersom J alltid är glad måste det nästan vara något speciellt när hon är otröstlig. Lika bra att kolla upp det när vi ändå är på väg.
På akuten känner vi oss något dumma. Jack är precis som vanligt. Lite gnällig eftersom han är trött, men skrattar till och med högt när vi busar med honom. Vi får träffa en pensionerad sjuksköterska som jobbar extra. Hon har sett allt. Jobbat i 37 år, har 5 egna barn och 8 barnbarn. Hon kollar syreupptagning som är perfekt, tempen som är okej och väger honom. Allt är bra. Hon frågar om han är snuvig, vilket han inte är men hon tror ändå att det ”bara” var en slemklump som fastnat i halsen. När hon säger det låter det såklart helt logiskt. Det var det som rosslade. Två styck lugnade föräldrar åker hem igen med sin lilla son. Hehe…. Vi var hemma vid 22.30.
Fast det var nog ändå lite tur att vi åkte. Inatt har han vaknat på precis samma sätt två gånger till. Nu höll jag lugnet och hispade inte ur. Han har hostat slem precis som sköterskan sa och hux flux är han snuvig också. Det var alltså hans allra första förkylning som bröt ut. Vi åkte alltså till akuten med förstadiet till en vanlig förkylning, är vi hönsiga eller? Han har sovit i vår säng inatt på en kudde för att komma upp med huvudet. Idag är han vid gott mod. Lite snörvlig, men ändå glad. Vi skippade dock öppna förskolan och hänger hemma istället. Nu sover han och eftersom den här stackars mamman inte har sovit många timmar inatt, ska jag passa på att vila jag med.
Jennys pysventil 