Ingen fegis

   
Den som läser här vet att Mini är en lugn och försiktig kille. Och många gånger en fegis skulle jag vilja säga, även om jag säger det kärleksfullt 😜. Han tycker att mycket är ”läskigt”, typ saker som rör sig eller låter. Saker han inte har koll på eller är bekväm med. Han vill inte åka bergochdalbana och ja….han är lite rädd helt enkelt. 

Det är inte Micro! Absolut inte. Snarare totalt orädd skulle jag säga. De är totala motsatser och jag tycker att det är så häftigt hur det kan bli. Är fortfarande helt fascinerad av att två blandningar av mig och mannen kan var så olika på många sätt men ändå så lika på många sätt…


Ska ge lite exempel:

  • Mini har ett elektriskt tåg som han i och för sig kör med nu men som han länge gråtit över när vi tagit fram eftersom det är just ”läskigt”. Det tuffar, har ljus, kan köra framåt och bakåt och låter. Nu kör han det alltså, men med väldigt mycket respekt. Micro är helt obrydd. Han går runt med tåget i handen samtidigt som det surrar. Han undersöker knapparna och stänger av och sätter på och mecklar nöjd långa stunder. Där Mini leker med vanliga lok och vagnar söker Micro upp det elektriska utan att tveka. 
  • Farmor och farfar har en hund. Båda våra killar gillar att ge henne godis = torkad blodpudding. De har dock lite olika teknik. Mini slänger godiset på golvet och låter henne slafsa upp det själv. Micro stoppar in hela handen i hennes mun och låter henne nafsa i sig det. En gång fick han av misstag ett litet bett och blev ledsen men han har inte ändrat taktik för det utan kör på. 
  • I lördags åt vi på Max. (Micro fick en burk om någon undrar.) De hade något jippo med ansiktsmålning för barn och en sån där lurvig hundmaskot ni vet. Med en människa i. Hunden delade ut småsmå godispåsar tillsammans med en anställd. Mini tyckte att det hela var så läskigt att han satt och darrade med underläppen och det slutade med att jag fick ta godis åt honom. Micro fick inget godis men sträckte sig med hela kroppen efter den utklädda hunden. 

Jag älskar Micros inställning men inser att det är rätt tacksamt för hjärta och nerver att ha en försiktig kille som Mini i familjen också. En som inte är så våghalsig. Kanske blir han det längre fram. Kanske håller han sig lugn hela tiden. Kanske lugnar Micro ner sig. Kanske fortsätter han att vara en utmaning. Framtiden vet jag inget om. Jag konstaterar mest att jag har en av varje nu. 😍

 

Annonser

Om -Jenny-

Mitt I livet. Man och två barn. Älskar böcker. Köper och säljer Lola. Funderar. Tycker till. Jobbar. Är. Lever. Visa alla inlägg av -Jenny-

2 responses to “Ingen fegis

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: